Havregryn med allsköns blandning i. Allt för att behaga de svårtrugade mörtarna i Värmeln.
Dofterna spred sig alltmer i köket medan jag vevade ner både det ena efter det andra i bunken.
Plötsligt buffar det till bestämt mot ena benet, följt av en lååång grymtning.
Dotterns husdjur, en minigris som vi haft några månader nu, tittar vädjande upp mot mig.
I mungiporna hänger det fradga och dräggel!
Nog för att hon är glad i mat men så här uppspelt har hon aldrig varit förut. Försökte t.o.m. hoppa upp mot bänken.
En gris är inget vidare på att hoppa....
Så grisen fick vara kanin.....försökskanin alltså.Aldrig har hon slickat skålen så omsorgsfullt nån gång tidigare. Som avslutning vände hon upp och ner på skålen i hopp om att det kanske fanns något på undersidan oxå!
Tror gröten fick godkänt...återstår att se vad mörtarna tycker!
Tjipp//Micke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar