Årets sista VJ-tur?

En otroligt vacker soluppgång mötte oss när vi gled ut på sjön.
Varmt, vindstilla och soligt, självklart var vi bara tvungna att göra ett sista försök på gösen.

Jag och farsan gjorde ett sista försök med vertikalandet innan vintern kommer.
Långtidsprognosen på YR.no hotar med minusgrader nästa vecka och med tanke på att det bara är 4,4 grader i ytvattnet dröjer det inte länge innan isen lägger sig i så fall.

Kommer ni ihåg favorit-spöt jag råkade ha sönder för några veckor sen?
Har lagat det nu:-)
Det var toppen som gick av, en bit på endast 18 cm. Kan inte spela så stor roll, tänkte jag och limmade på en ny toppögla.
Men herrejösses vilken markant skillnad det blev!

AMS Best Vertical heter spöt. Trots att det står 14/21 gram är det här ett spö som klarar betydligt tyngre vikter.
Klingan är rapp och har en väldigt skön ryggrad. Ändå är den så känslig att minsta puff på jiggen går rakt upp i armen på dig, nästan som en elektrisk stöt.
I början tappade jag väldigt mycket fisk med det här spöt och jag kunde inte fatta varför.
Men till slut kom jag på att eftersom det är så känsligt kände jag fiskens nafsande mycket tidigare än förut och gjorde ett alltför snabbt mothugg. Jag drog helt enkelt jiggen ur munnen på fisken!
Men det var innan toppen gick av.....
De 18 centimetrarna, den ynka längden, betydde tydligen otroligt mycket för spöets egenskaper.
Nu är bottenkänslan betydligt sämre, det är inte alls så känsligt längre.
Klingan blev även mycket "sprättigare" vid drillning av fisk. Inte alls så följsamt med fiskens rörelser som tidigare.
Det blev helt enkelt ett ganska så tråkigt spö!
Så det är som de säger, längden har betydelse. Både i fisket och i sängkammaren.
Jaa.....Lägg till 18 cm på "din utrustning" så får du se. Då blir det nog fart under täcket!

Ett före detta perfekt gösvapen!
Numer tyvärr ett ganska anonymt spö. Får nog spara ihop till ett nytt i vinter.

Fisket då?
Njaa.....Det gick väl sådär.
Själv styrde jag ut på djupt vatten direkt, tanken var att leta efter pelagiska ekon. Stoora gösar som jagade i frivattnet och åt upp sig inför vintern.
Farsan åkte ut till ett stort grund för att kolla efter bottenekon.
Får han väl göra, tänkte jag. Han får gärna jaga småfisk.
Tycker det är kul när man använder sig av lite olika teorier och kan jämföra efteråt.
Jag körde i ca 4 distans utan att se ett enda eko värt att stanna på. Inte ett enda....
Farsan däremot såg ett kanoneko direkt han stannade till med båten. Fisken gick på 4 meter där det var 8 till botten.
Sekunden senare hade en 3-kilos gös svalt hans jigg.
Vad gjorde gösarna därinne, på grunt vatten?
De ska ju vara ute på djupet, där jag var.....
Men det var också enda fisken han lyckades lura till hugg. Såg inga fler ekon i mellanvattnet och bottenekona vägrade syna hans jiggar.

Den här lådan saknade jag igår. Lådan med favorit-jiggarna hade glömts hemma.
Sånt känns sådär. Även om man har hur många jiggar som helst med sig tror man alltid att det är just de man glömt hemma som är bäst.
Man fiskar liksom inte med bra självförtroende när såna tankar börjar mala i skallen.

Framåt eftermiddagen hittar jag i alla fall lite fisk och lyckas landa en liten gös och en abborre.
Ännu senare, när det börjar skymma, hittar jag även jagande pelagiska bågar.
Åkte till ett område där jag i stort sett aldrig fiskat förut men där vinden legat på under ett par dagar.
I branterna gick det flera fiskar, ganska ytligt.
Släppte på två ekon som simmade på 3 meters djup men båda skyggade för båten och försvann.
Mörkret kommer snabbt nu och till slut fick jag kapitulera.
Åka in till hamnen med svansen mellan benen.
Så tyvärr, blev årets sista VJ-tur en flopp. En dag med kasst fiske.
Men vi kommer igen!
Tjipp//Micke