söndag 18 februari 2018

OS på isen

Ja inte OS som i Olympiska Spelen precis.
Utan mer ett OS som "Obefintliga Superröjarhugg".
Vi har alltså haft en riktigt trög dag på isen.

Det var fortfarande mörkt och rejält dimmigt när vi gick ut på isen.
Faktiskt så dimmigt att vi hade lite problem med att hitta rätt.
Blev en del provborrande och lodande innan vi hittade branten och kunde börja borra våra hål.
När dimman sen släppte kunde vi ändå konstatera att vi hittat någorlunda rätt, åtminstone så det fick duga.

Grillen tändes och förväntningarna byggdes upp.
Platsen var densamma som förra helgen och givetvis var vi nyfikna på om det fisket skulle upprepa sig.

Men huggen var väldigt få och väldigt försiktiga.
De flesta resulterade i stulna eller spottade mörtar. Vet inte hur många bomnapp vi hade under dagen men det var ett antal.
Det enda som lyckades fastna var några ynkliga gäddsnipor.

Inte ens pimpelfisket gick bra....

Så det blev som det ofta blir....Koma.
När fisket inte går som man tänkt sig är det lätt att falla in i nåt slags depressionsliknande tillstånd.
Men även dessa stunder utan aktivitet bland spöna har sina fördelar. Ismetet är ju en ganska social fiskemetod och många av de kommande fiskepassen planeras under just den här tiden.
Jag gillar det.

Bilden får sammanfatta fisket.
Frustration, besvikelse, missnöje.....
Men....Nästa helg kör vi ju igen!

Tjipp//Micke

söndag 11 februari 2018

Nu rök oskulden!

Det var fortfarande mörkt när vi äntrade isen igår och känslan var bra.
Ni vet en sån där förväntansfull känsla, när stegen är lättare och man bara vill få ut spöna så fort som möjligt.
Utom för Pollack.....Han gnällde.
Morgonen hade bestått av krångel. Först glömde han ta med ett extra spö som Jocke skulle få låna. Bara vända hem och hämta. Sen kom han på att ekolodet också låg kvar hemma. Bara vända hem och hämta. Ni vet, gör om och gör rätt liksom.
Men till slut kom vi ut på isen och satte kurs mot ett friliggande grund som skulle bli dagens utgångsplats. Tack vare Pollacks fina Humminbird Helix och hans inspelande av sjökort fann vi grundet direkt. En liten platå som håller 7 meter på toppen. Här slog vi läger och borrade hål i en solfjäderform ut över branten och mot djupare vatten. Det här är ett väldigt intressant grund som vid spinnfisket på sommaren varit fångstgivande men ismete har vi aldrig testat här.
Då upptäckte Pollack att bjällrorna låg kvar i bilen. Det gjorde även matsäcken. Mera gnäll, tunga suckar och en ordentlig tur tillbaka till bilen.

Alla fick ut sina spön utan nåt napp under tiden.
Klockan gick, inga napp, inga bomfäll, inga nervösa mörtar som indikerade på fisk i området. Ingenting....Å Pollack gnällde.
När en dag börjar så här brukar det tyda på något av två saker: Antingen finns det ingen fisk i området, åtminstone ingen huggvillig eller så är det stoor fisk i närheten.
Dagar när inga små gäddsnipor är och rycker i betena, som verkar vara väldigt tröga är dagar man kan få färre men större fiskar. Det verkar som att de större individerna helt enkelt tränger undan de mindre gäddorna.

De första nappen kom i Ånkars rad av spön.
Försiktiga napp som bommades när betet spottades eller i mothugget.

Men till slut satt den!
Å ett jubel hördes över isen när vi såg ett stort göshuvud i hålet. En superfin gös på 5240 gram hälsade på ett ögonblick innan den fick simma tillbaka. Det här är Ånkars hittills största gös i den här sjön. Otroligt kul!

Vi landade några gäddor och ytterligare en mindre gös på cirka 3,5 kg. Men i Pollacks rad var det helt dött. Inte tillstymmelse till intresse för hans mörtar.
Han gnällde och suckade. Flyttade ett par spön men utan resultat. Timmarna gick och det började bli eftermiddag, något som tidigare varit lika med ännu trögare fiske för oss den här vintern.

Men så fällde en av Pollacks vippor.
Vi såg inte nappet eftersom vi hjälptes åt med en gädda på ett av Jockes spön. Såg bara vippan som plötsligt stod rakt upp och vajade i vinden.
-Garanterat mörtfäll. muttrade Pollack och gick till spöt.

Döm om hans förvåning när en kanongös på 5280 gram kommer upp!
Nu var det slut på surandet. Ja det var faktiskt så att han nästan började kvittra lite.

Men hur var det här med oskulden då?
Jo Joakim Hed har varit med ett par gånger nu och gjort premiärpassen med ismete men har inte fått något tidigare.
Men igår var han het!

Nästan lika het som Pollack som tog sin andra gös för dagen med en praktfisk på hela 5780 gram.
En gös över 5 kg är en fin fisk i våra vatten där gösar på 6-7 kg finns men är väldigt få till antalet.
Och att då lyckas få tre gösar över 5 kg på samma tur är riktigt bra.
Pollack var nöjd, nej mer än nöjd. Han var på gränsen till alldeles salig!

Som avslutning på den otroliga dagen lyckades även Jocke nypa en fin gös förutom de tre gäddorna han fick tidigare.
Oskulden som ismetare är som sagt borta. Nu kommer han bara att rada upp fångsterna framöver!

Den här gösen är fet, riktigt fet.
Hålet är gjort med ett 250 mm borr!

Tack å hej för den här gången!

Tjipp//Micke